Porta del Popolo uppfördes 1475 på platsen för den norra porten i Aurelianusmuren från 200-talet. Före järnvägarnas epok var stadsporten det första som mötte besökare från norr – Goethe, lord Byron, Shelley, Gustav III och Sergel. I dagens Rom markerar porten skiljelinjen mellan det historiska Rom, Centro Storico, och de nyare stadsdelar som nås med trafikleden Via Flaminia. Faktiskt kallades porten en gång i tiden Porta Flaminia, eftersom Via Flaminia under antiken löpte ända fram till vad som nu är Piazza Venezia. Portens inre fasad gavs 1655 en ny utformning av Gian Lorenzo Bernini, för att hedra den abdikerade svenska drottningen Kristina. Jag tänker mig att den antika Via Flaminia, som utgick ifrån en punkt nära Forum Romanum, måste ha varit ett slags landsväg som förband rikets centrum med landsbygden. Kopplingen till Sveriges drottning Kristina får mig att associera till August Strindbergs sena verk Den stora landsvägen, om det Stockholm där han levde sitt liv. Titeln står för nuvarande Drottninggatan och dess förlängning Norrtullsgatan – allt detta som i en äldre tid helt enkelt var en lantlig väg som bar till Stadsholmen (Gamla Stan) – som ju på sätt och vis är Stockholms motsvarighet till Roms Forum Romanum, platsen där allting började.
© Staffan Wigelius