Bergslagen

“Bergslagen” tänker jag. Ordvrängare som jag är. Vad är det för lag? Grundlagen, miljölagen och lagen om anställningsskydd har jag ett hum om. Men bergslagen…? 

“Fastlagen” kan jag ana mig till, det måste ha med fasta att göra (fast få av oss fastar). Men bergslagen?

Jag vågar mig på en gissning. Kan det vara det här? “Om inte berget kommer till Muhammed, måste Muhammed komma till berget.”

Med den saken må det vara hur som helst, men till Bergslagen åkte jag. Tog tåget. Visst är det något visst med tåg?

Jämfört med  en storstad är landsorten annorlunda. Den bestående känslan var vänligheten. I Bergslagen är folk vänliga, tyckte jag mig förstå. 

På tal om Muhammed kan jag inte låta bli att känna sorg över att den muslimska religionen har använts (och används) som förevändning för terror.

Nu känner jag en liknande sorg beträffande kristendomens ortodoxa fåra. Har den kidnappats…? Används den också som en förevändning för terror? 

Det var inte så det var tänkt. Religionens raison d’etre är att fånga det godas idé. Vilket annat existensberättigande skulle religionen kunna ha? Det onda formuleras av andra.

Ordspråket om Muhammed har för övrigt engelskt ursprung. Det formulerades av Francis Bacon, i “Essays”, 1625:

If the hill will not come to Mahomet, Mahomet will go to the hill.