Hits: 769
SENHÖST I SKAGEN
Det finns geografiska platser som genom åren lockat konstnärer tack vare en särskild beskaffenhet hos ljuset. St Ives i Cornwall längst ut i sydväst är en sådan plats. Precis som i det klassiska Taormina på Sicilien är det ett särskilt mikroklimat. I St Ives beror det på en kombination av det för England sydliga läget och den omgivande Atlanten. Ett fuktigt men milt klimat.
Jag tillbringade en vår där när jag rätt nyligen hade börjat fotografera på allvar. Valet av resmål var en slump, en taxichaufför, några dagar före resan, gav mig tipset. Jag hamnade precis rätt. Men jag fotograferade med film, och att få fram negativen kommer att kräva både letande och teknisk bearbetning. Mitt St Ives är analogt; här blir det bara digitalt.
Flera år senare besökte jag Jyllands nordspets. Skagen är kanske ännu mer känt, för sin konstnärskoloni för runt 150 år sedan. Att jag hamnade där var också ett tillfälligheternas spel, min renovering i Stockholm krävde mer tid. Jag valde bort det dyra Köpenhamn för Skagen. I det fallet kände jag redan till ljuset.
Skagenmålarna är ett kapitel i konsthistorien. I centrum fanns målare med egna hus i Skagen, som makarna Ancher och Krøyer. Men många av målarna bodde på ett hotell som drevs av Anna Anchers familj: Bröndum var en samlingspunkt för målarna. Konstnärerna betalade ofta logi med målningar.
Jag hamnade i Skagen under årets mörkaste kvartal. Det var regn eller mulet. Jag fann förstås inte den färgernas klarhet som får Skagenmålarnas sommarbilder att skimra. Ändå anade jag en särskild ljuskvalitet, som delvis består i intensitet. Trots senhösten fanns det lyster i färgerna. Just detsamma som jag minns från Saint Ives. Tydliga dagrar, som fick fina detaljer att framträda när det var mulet. Och klara färger med ett nästan gyllene skimmer när det var sol.
En väldigt mulen dag kom jag hem till hotellet, som bestod av hus i längor, radhus. Hotellet hette Colors – tänk om jag hade fått betala min vistelse med mina “colors”! Genom badrumsfönstrets vattrade membran trängde ljuset och färgerna in.
Jag kom att tänka på trollsländan. Den har, läser jag, en livscykel med “ofullständig metamorfos: Honorna lägger ägg som kläcks till nymfer vilka utvecklas till imago (fulländad).”
Vad består ljusfenomenet i? Det talas om nordliga breddgrader som en delförklaring, den lågt stående solen. Fast St Ives ligger inte särskilt nordligt med nordiska mått mätt. Jag tänker på något annat. Båda platserna ligger på smala landtungor som på ömse sidor omges av hav. Kanske är det vad som avses med de “atmosfäriska förhållanden” som också hänger samman med fenomenet.
En annan fascinerande omständighet är att en av 1900-talets viktigaste författare skrev en hel trilogi när hon bodde i St Ives. “Mot fyren” är den mest kända romanen – själva titeln är centrerad kring ljus. Trots att handlingen utspelar sig i Skottland skrev Virginia Woolf den i St Ives. Men handlingen är mindre viktig.
Ljus är hemligheten inte bara bakom många bilder utan också bakom berättelser. Det finns böcker där en mulen dag beskrivs som siden. Befinner man sig på rätt plats framträder verkligheten – även när den bara är tänkt eller frammanad med ord – i ett förvandlat ljus.
Hej. Fint att se dina fotografier och texter. Också jag minns Skagen från en festivalresa för sådär 20 år sen och tycker du har fångat nånting av ljuset.
Märkligt hur ett foto kan förmedla en stämning man tycker sig minnas, eller kanske bara önskar återkalla.
Tack för din kommentar, Jockum!