Den här texten är ett språkexperiment, jag ska snart förklara mer. Men först några tankar om Rom som resmål – en stad som jag har besökt så många gånger, ända sen jag var ung. Rom är egentligen flera olika städer; årstiden är avgörande för upplevelsen. Allra först – högsommaren!

Hettan i juli och augusti är fysiskt påfrestande, temperaturer på runt 40 grader (i skuggan) är inte ovanliga. Redan när jag var tjugo, upplevde jag hettan som plågsam, luften var varmare än min egen kropp! Olika personer reagerar olika, men riktigt långa promenader är inte att rekommendera. Jag brukar tillbringa mesta tiden i skuggan med en flaska vatten och en tidning. Just då är Rom kanske inte något paradis, även om den påtvingade sysslolösheten är ett slags lättnad – slappna av!

Men låt timmarna gå, snart kommer allting att vara annorlunda. Det blir mörkt, med en viss svalka i luften, livet kommer plötsligt att kännas lockande. Nu är det kanske 27 grader varmt. Att äta en god middag på en trevlig restaurang – gärna utomhus – är en utsökt upplevelse. Restaurangerna i Rom är oftast bra, men inte helt utan undantag. Den som vill unna sig en riktigt god måltid och undvika turistfällorna gör klokt i att följa råden i en resguide, till exempel Guide Michelin. De uppräknade restaurangerna är verkligen bra, även de billigaste. Du sätter dig vid ett bord med en glupande hunger – vem vill äta mitt på dagen, när termometern pekar på fyrtio grader! Och efter en god måltid, alltid med ett starkt vegetariskt inslag, brukar jag be om en grappa. Ibland en lite mindre sträv limoncello.

Därefter en vandring till nöjeskvarteren, kanske Trastevere. Eller Campo de’ Fiori – under morgnar och eftermiddagar en marknadsplats men på kvällarna centrum för hålligång. En mångfald barer och enklare matställen.

En oväntad fördel med att besöka Rom under den hetaste tiden är att hotellen är mycket billigare då, turisterna håller sig borta. Rumspriserna kan halveras.

Jag kommer snart att återkomma med bilder från högsommaren. Och senare – skildringar av våren och hösten i Rom.

Jag nämnde inledningsvis att den här texten är skriven som ett experiment. Varför? Därför att min webbplats har en översättningsfunktion. Jag har märkt att översättningarna till engelska är taffliga och svåra att förstå, ibland rentav obegripliga. De finska översättningarna är ännu värre. Appen kan varken hantera flertydiga ord eller bildliga uttryck. Den är också oförmögen att anpassa sig till den omständigheten att olika språk har olika ordföljd. Genom att skriva enkelt och tydligt och med ett vardagligt ordförråd försökte jag underlätta för Google Translate.

Det här är ett viktigt ämne för vem som helst som arbetar yrkesmässigt med språket. Översättningsrobotarna är oundvikliga, de kommer snart att dominera – med alla inbyggda brister. De hotar att försämra språket – eftersom de saknar känslighet. Det skrivna ordet och därmed vår kultur kan bli utarmad.

Problemet måste lösas. Olika strategier behövs. En metod kan vara att skriva på ett sätt som robotar kan förstå. Det innebär merarbete, men det är betydligt mindre arbetskrävande än att göra helt nya översättningar. Och så klart – metoden lämpar sig inte för avancerad prosa. Eller kanske en skicklig författare skulle kunna skriva en bra novell helt utan svåra ord och fraser – ungefär som Hemingway?

Men mitt lilla experiment – hur fungerade det? Tryck på översättningsknappen längst ner till höger, och bedöm själv.

I grund och botten handlar det här om fenomenet artificiell intelligens. Frågan hanteras av dataingenjörer, och de är benägna att betrakta intelligens som en fråga om rationalitet. Men mänskligt tänkande innefattar många fler saker: fantasi, inlevelse, känsla, ingivelser; allt detta reflekteras i språket. Och tänkandet försiggår i en kännande och sårbar kropp, Maskinerna har en lång väg kvar. 

Den svenska texten är min, den engelska texten är en maskinöversättning.