Hits: 372
Det finns ett ganska nytt ord som jag gillar – mikrosemester. Vad är det? Jo, det är att en riktigt varm och vacker sommareftermiddag efter väl förrättat värv stänga av telefonen, sätta sig på kaféet i parken och dricka en eller två öl och läsa någon god bok eller åtminstone en tidning, alltmedan den nedgående solens strålar får glaset att glimma.
Avkopplingen och känslan av att “komma bort” är intensiv. Och det kanske allra bästa är att man slipper flygplatsernas säkerhetskontroller, bagageband och risken att hamna på nån riktigt skitdålig restaurang, bara för att man är en dum turist.
Just detta sällsamt sköna upplevde jag i den tjugosexgradiga värmen idag. Och jag råkade också avlyssna ett litet samtal. Två kvinnor i rätt mogen ålder pratade om ditt och datt, bland annat en bekant som tycktes vara något av en filosof.
“Det spelar ingen roll var man bosätter sig,” ska den här bekanten ha sagt. “Hawaii, Mallorca eller Amalfi – det blir inte bra i alla fall.”
“Man blir inte av med sig själv.”